Birka

Följ med på en resa till Birka Sveriges första stad.

01_IMGP2849 

Stockholm som handelsstad hade Birka och Sigtuna som föregångare.

På ön Björkö inne i Mälaren 30 kilometer väster om Stockholm låg handelsstaden Birka, som var den största stadsbildningen på skandinaviska halvön under vikingatiden. Från omkring år 780 till 980 bedrevs här en omfattande handel, både inhemsk och med utlandet. Staden antas haft 1000-1500 invånare vid sin höjdpunkt. Minst 3000 gravhögar finns i området. Vid utgrävningar har man funnit 100-tusentals fynd.

I dag är Birka tillsammans med Hovgården på Adelsö upptaget på Unescos lista över världsarv och ett uppskattat mål för sommarturister.

Båt avgår från Stadshusbron, i priset ingår resa tur och retur, entré till museet och guidad visning av fornlämningsområdet.

02_IMGP2879

Handel och näring

Under 700-talet anlades flera köpstäder i Europas nordliga utkanter först Ribe på Västjylland sedan Birka, Staraja Ladoga i Ryssland och Hedeby på södra Jylland och i Norge Kaupang. Samtidigt växte kustnära handelsplatser fram. Det var Paviken på Gotland, Åhus i Skåne, Grobina i Lettland och Ralswick på Rugen.

Ön Björkö låg i korsningen mellan två handelsvägar över Mälaren som då var en havsvik av Östersjön. Där hade handel med långseglande köpmän redan tidigare bedrivits av hövdingar och stormannagårdar. På Helgö har flera fynd gjorts, bl.a. 68 romerska guldmynt från 400- och 500-talet, en indisk Buddafigur från 600-talet och en egyptisk bronsskopa.

03_IMGP2970

Då Birka anlades var det för att få en bas för handeln runt Östersjön och ha vida kontroll över den. På Adelsö låg en kungsgård och därifrån kunde man blicka rakt in i Birkas stadsområde. Kungen var en garant för köpmännen att kunna färdas tryggt inne i Mälaren och bjuda ut sina varor på en säker plats. I gengäld kunde kungen lyfta tullar och begära förköpsrätt till alla varor.

På Birka livnärde sig invånarna på hantverk och handel och näringar med anknytning till detta. Det fanns smedjor, bronsgjuteri, textilhantverk, horn och benslöjd.

Det handlades med varor som hantverk, horn, tjära, ull, ejderdun, honung, salt och baslivsmedel. Även vapen och slavar. Järn och pälsverk av extra hög kvalitet fraktades under vintertid med släde över isarna. till Birka. Detta var mycket eftertraktade varor av utländska handelsmän. Varor från fjärran länder var bl.a. siden, glas, kryddor och silver.

Köpmän tog ut sin betalning helt efter vikt och det var vanligen med silver som man betalade. Det var metallvärdet som hade betydelse, myntens prägling spelade ingen roll. (De mynt som fanns kom från utlandet) Som växel användes sönderklippta smycken och mynt. Därför var de hopfällbara balansvågarna viktiga redskap. Annars var det byteshandel som gällde. Flera olika vikter och vågrester samt silvermynt har påträffats i Birka.

04_IMGP2974

Säkerhet och försvar

Svearike och Birka hade ett välorganiserat försvarssystem med en kedja av vårdkasar och vakttorn längs med färdlederna från havsbandet och in i Mälaren. För vakthållning ansvarade alla bofasta män i bygden. Man höll koll på om det var handelsfartyg eller om det råkade vara en fientlig flotta, i så fall antände man kasen och signalerade till nästa att tända sin vårdkase osv. Dessutom uppbådades folk genom budkavle. Då hade man kanske några timmar på sig att samla allt vapenfört manskap för att delta i skyddet.

05_27187731

06_Birka 01

För att skydda Birka hade man i vattnet spärranläggningar med pålverk och hinder

Om detta skriver Adam av Bremen i slutet av vikingatiden. Ty invånarna i Birka hemsöks ofta av angrepp från de i trakten talrika sjörövarna, och då de inte kan stå dessa emot med vapenmakt, försöker de med list bedra sin fiende. De har blockerat havsviken med osynliga stenmassor och gjort infarten riskfylld lika mycket för sina egna män som för rövarna. Emedan denna ankarplats är den säkraste i sveonernas kustområdes brukar alla skepp tillhörande daner och nordmän såväl slaver och sembrer och andra Östersjöstammar, samlas de regelmässigt i och för olika nödvändiga affärer.

Undersökningar med dykare som gjorts på senare år kan bekräfta omfattande rester av pålspärrar och hinder. Bilden visar också den i dag fortfarande synliga stadsvallen och borgvallen som hade en träpalissad med portar och skyttegluggar där vaktmanskap övervakade området.

Intill borgen var ett garnisonsområde där det fanns en smedja och ett hallhus på närmare 200 m². Här har påträffats mängder med vapen och rustningsdetaljer som ringbrynjor och lamellbrynjor. Liksom kungens privata livvaktsstyrka, en hird, var det en professionell elitstyrka som vistades i borg- och garnisonsområdet.

07_IMGP2867

Ansgars-missionen

År 1834 restes ett kors till minne av Benediktinermunken Ansgar som kom till Birka år 829. På vägen dit blev de handelsskepp där han och hans följeslagare färdades från danska Hedeby utsatta för sjörövare och de förlorade sina skepp och tillhörigheter. I Ansgarskrönikan från ca 870 skriven av ärkebiskopen Rimbert f.d. elev till Ansgar, beskrevs händelsen.

De köpmän som var med på resan försvarade sig tappert men blev till sist ändå besegrade och de förlorade sina skepp och sin utrustning, kyrkoböcker och gåvor de hade med sig när de hoppade från fartyget. Med knapp nöd lyckades de ta sig iland. Efter denna händelse ville somliga vända tillbaka, men guds tjänare Ansgar kunde på intet vis förmås att avstå från den påbörjade resan. Efter långa vandringar genom ödemark och kortare passager med båt kom de till sist fram till Birka.”

Ansgar stannade något år och startade den kristna missionen i Birka. I början gick det bra och de troendes antal ökade. Även kung Björns rådgivare Herigar lät döpa sig. Ca 850 uppstod en hednisk reaktion. En av prästerna blev dödad och andra bortjagade och de som övergått till kristendomen trakasserades.

År 852 gjorde Ansgar sin andra resa till Birka och återupprättade församlingen. Att det fanns en kristen församling i Birka var kanske en del av säkerhetspolitiken och gav trygghet. Det gynnade handeln med kristna köpmän som då vågade sig dit.

Till handelsstäder som Birka kom människor från olika delar av Östersjöområdet med skilda sociala och religiösa tillhörigheter. Därför var det möjligt för kristendomen att få fäste. Men även om det under en period fanns en liten fungerande kyrka blev inte Birka i övrigt kristnat. Några år efter Ansgars död upphörde missionen. År 936 kom biskop Unni från Bremen till Birka, men fann då inga spår av kristendom. Han dog efter en kort tid och begravdes i Birka.

Läs gärna, när Birka blev Brandskattat. I Ansgars krönikan berättar Rimbert om hur Anund, en fördriven Sveakung som levt i landsflykt kommer till Birka år 844 för att försöka återta makten med 21 danska långskepp och 11 egna skepp.

När de anlände var kungen bortrest och Birkaborna hade inte hunnit samla ihop ett stridsdugligt försvar. Förskräckta flydde de till borgen högst upp på Björkö varifrån de började förhandla med inkräktarna. Anund krävde Birkas invånare på 100 pund silver för att inte bränna och plundra staden, vilket de gick med på och samlade ihop. Men danerna som var lovade rikt byte var missnöjda med uppgörelsen och ville ha mer för att inte plundra staden. Anund försökte övertala dem att inte göra det.

Birkas hövitsman Hergerir som genom missionären Ansgar blivit kristen, föreslog att invånarna skulle avlägga löften till Herren Gud allsmäktig och Anund lyckades förmå danskarna att de genom den gamla vikingatida sedvänjan med lottkastning skulle ta reda på gudarnas vilja. Svaret blev att ett anfall på Birka skulle leda till olycka.

Danskarna beslöt att istället plundra en stad i slavernas land. Enligt Rimbert betalade Anund tillbaka silvret och han försonades med folket och stannade kvar i Sveariket.

08_stridsviking

Birka överges

Tyvärr så upphörde den kristna missionen, annars hade nog vad som hände då Birka blev ödelagt någon gång omkring år 975 dokumenterats.

De senaste årens utgrävningar av Birkas borgvall och garnisonsområde tyder på att dess slut blev våldsamt. Området har utsatts för kraftig brand och en mängd utspridda rester av vapen och pilspetsar visar på ett fientligt anfall, som ägt rum. Däremot verkar inte stadsområdet blivit förstört av plundring eller brand, men folket hade tagit sina ägodelar och dragit i iväg för att aldrig mer återvända. Varför? Vid den här tiden grundas Sigtuna av Erik Segersäll (den segerrike) som var kung mellan åren 970-995. Läs gärna om Erik Segersäll, slaget vid Fyrisvallarna och om Sigtuna.

Den Gotländska handeln fortsatte sedan Birka försvunnit, och blev då helt dominerande i Östersjön. Denna fortsatta handel skulle komma att få stor betydelse för den tyska hansan något århundrade senare när de anlade sina hamnstäder.

Gravfälten

Här finns nordens största vikingatida gravfält som omfattar minst 3000 gravhögar varav ca 1100 är utgrävda. De mest omtalade gravarna i Birka är kammargravarna som ligger runt stadsvallen och utanför borgvallen. Där har de döda begravts i påkostade dräkter och fått med sig tillhörigheter som vapen, redskap och dyrbara smycken. Ibland t o m fullt utrustade hästar. Vanligast var att de döda kremerades på öppet bål. Den kristna kyrkan förbjöd kremering. Istället sveptes deras döda i vitt tyg och lades i en enkel grav med ansiktet vänt mot öster.

09 silverkors Birkagravar

10_gravBirka

Arkeologiska utgrävningar och undersökningar

Många Birkabesökare blir säkert besvikna för att det i dag inte finns rester av hus eller bebyggelse. Det beror på att man byggde i trä som för länge sedan har ruttnat bort. Däremot under markytan finns det fortfarande rester och spår från (den historiska) staden Birka som en gång låg här. Endast 5% av stadsområdet är utgrävt och ytterst lite av hamnområdet. Stadsområdet sträckte sig ca 400 m längs den dåtida stranden och ungefär 200 m upp från denna, och hela området innanför den skyddande stadsvallen hade en yta på närmare 125.000 m² ca 12 hektar. Utgrävningar är mycket kostsamma. För att kartlägga vad som döljs under markytan används bl.a. markradar och magnetometer.

Av de 100-tusentals föremål som påträffats är vissa tillverkade på Birka medan andra kommer från Europas sydliga och sydvästliga områden, och österut från Kaspiska Havet, Svartahavet och de ryska floderna. Bland de fynd som gjorts i det gamla stadsområdet har man hittat flera hundra arabiska mynt. Det yngsta är präglat år 962. Man har även hittat armringar, smycken och bitsilver. Samt föremål som glas och keramik.

Utanför det historiska området har man rekonstruerat några hus från utgrävningar. Det har även byggts en kopia av ett mindre skepp.

11_IMGP2887

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: